Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Hej kära besökare! 

Vi har slutat uppdatera denna sidan. I framtiden hittar du våra inlägg här:

alltatalla.com/lund 

Hjältar och skurkar!

-Virvelvinden summerar 2011

Årets hjältar: Föreningen Bokstödet i Lund som försvarade biblioteket på Järnåkra från politikernas nedläggning.

Årets hjältar 2: De tusentals skåningar som blockerade Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds demonstration i Malmö 10/15.

Årets hjältar 3: Personalen på Björkbakens ungdomshem i Göteborg som i mars strejkade mot försämringar inom verksamheten.

Årets fastighetsskurk: Arne Paulsson som skodde sig på hela 142 miljoner i samband köp, uppstyckning och försäljning av den kommunalt ägda marken vid Klostergården.

Årets kumpaner till årets fastighetsskurk: Kommunfullmäktige och byggnämden med Mats Helmfrid och Christer Wallin i spetsen som gått med på Arne Paulssons fastighetsspekulationer.

Årets regionskurk: I somras rapporterade Sydsvenskan att Regionsdirektören Sören Olofsson tjänade 175 00 i månaden! I december meddelande han att han avgår. Avgångsvederlaget hamnade på… 3,5 miljoner kr!

Årets offentliga sjukvårdsskurkar: Samme Sören Olofsson gav sin sjukhuschef Bernt Christensson en löneförhöjning  med 17 000!  Christensson som ska gå i pension slutar på en lön med 120 000 kr i månaden. Sjukhuschefen Christensson i sin tur har gett sin biträdande sjukhuschef Tomas Ekström, 60 %  i löneförhöjning. Lönen slutade på 90 000 kr i månaden. Under hösten 2011 går samma chefer ut med att Universitetssjukhusen i Skåne (SUS) måste spara genom nedskärningar.

Årets privata sjukvårdsskurkar: Caremas chefer som kvittrar ut bonusar samtidigt som de låter sina äldreboende vara underbemannade.

Årets kulturhufvudsstadskurkar:
Med Mats Helmfrid i spetsen spenderade Lunds kommun (minst) 55 miljoner på ansökan till Kulturhufvudstadsåret. Pengarna kom från bland annat från nedskärningar inom kultur- och fritidsnämden (fritidsgårdar, bibliotek etc). Tack och lov förlorade ju Lund Kulturhufvudstadssatsningen mot Umeå. Men vad hände i Umeå? Jo där kommer man nu att flytta hela Umeå stadsbiblioteket till dyrare och sämre lokaler … vem ska betala för det? Jo det ska betalas ur den redan hårt ansatta bibioteksbudgeten. Gratis Umeå 2012!

Vill du nominera fler hjältar och skurkar? Använd kommentatorsfältet här nedan!

 

 

 

Den 15 oktober skulle Sverigedemokratisk Ungdom, SDU, marschera genom centrala Malmö tillsammans med italienska La Destra, ett parti med fascistkopplingar. De hade utlovat att det skulle vara deras största demonstration någonsin, och parollen var Gustav V: s dunkelt diktatoriska valspråk: ”Med folket för fosterlandet”. Mannen som sökt demonstrationstillstånd, Robert Vahlgren, har en bakgrund i nynazistiska organisationen ”Blood and Honour”, och har marscherat i nazistdemonstrationer under sin tid i SDU.

Från början var det tänkt att sverigedemokraterna skulle marschera från Stortorget till Triangeln, men polisen annonserade i förväg att de bara skulle tillåta dem att gå från Stortorget till Gustav Adolfs torg. Virvelvinden åkte gemensamt med andra lundabor till Malmö för att delta i Skåne Mot Rasisms motdemonstration mot SDU. Vi gick i samlad skara ner mot demonstrationsplatsen, men blev stoppade och visiterade redan vid Norra Vallgatan. Efter att ha visiterats fortsatte vi ner mot Gustav Adolfs torg, som vi nådde först efter att vid några tillfällen fått vår väg spärrad av poliser. SDU hade samlat cirka 140 demonstranter, där var åtminstone 2000 motdemonstranter, trots att polisen hindrade många från att ansluta sig till protesterna genom att avspärra delar av centrum, även andra som inte var på stan för att protestera hindrades från att röra sig fritt genom Malmö. På grund av det stora polispådraget och mängden motdemonstranter var det helt omöjligt för sverigedemokraterna att nå ut med sitt budskap, avskärmade som de var bakom kravallstängsel, och överröstade av antirasister.

Dagen innan demonstrationen hade polisen hållit en presskonferens där de lovat att ingripa ”resolut” för att säkra att SDU skulle få hålla sin demonstration. Deras ingrepp var minst sagt ”resolut”, och de använde sig av pepparspray, batonger, och hundar mot antirasisterna, som å sin sida valde att inte svara med våldssamma metoder. Polisen omhändertog ett flertal och grep fyra motdemonstranter. Polisinsatsen var också resolut i en annan bemärkelse, minst 1,5 miljoner kronor beräknas den ha kostat oss. SDU: s förbundsordförande Gustav Kasselstrand kommenterade att polisen gjorde ”ett bra jobb”.

Virvelvinden vill tacka alla som hjälpte till att visa att rasister inte är välkomna i Malmö och manar till solidaritet med våra gripna kamrater.

Vi har tidigare i sommar delat ut Virvelvinden-bladet på Maggan, St Hans, Smålands och bitar av KG med hjälp av bland annat SUF-Lund. Det mesta materialet går att läsa i äldre notiser här på hemsidan, men nu kan du ladda ner bladet som PDF om du vill printa ut och dela ut några ex själv i ditt bostadsområde, din skola eller fikarummet på jobbet…

bladet30

Nästa Virvelvinden-blad kommer att behandla bostadssituationen i Lund. Har något att berätta om? En skum hyresvärd? Någon tokig byggplan på gång i ditt bostadsområde? Hur ser grannsammanhållningen ut i ditt bostadsområde? Vill din hyresvärd att ni ska köpa loss era lägenheter åt stå där med banklånen när fastighetskrisen kommer till Sverige? Vad sysslar Hyresgästföreningen med där du bor? Hur ser inflytande ut över stället du bor på? Uppstår ny solidaritet när folk stapla på varandra som sardiner, och vad krävs för att vi ska sluta klättra på varandra i jakt på en fin bostad? Har bostadspyramidspelet varit en vinst för dig, eller finns det en annan historia att berätta? Hur kan vi sätta press på politikerna för att sluta tramsa?

Hör av dig till oss genom att kommentera denna post, messa på Facebook eller maila oss på info *snabel-a* virvelvinden net

Demonstrationen igår hade knappt 100 deltgare. Vi gick förbi flera nya mäklarkontor och satta tillsammans upp klistermärken för att vi inte accepterar på deras profiter på vår bostadskris. Staden tillhör folket, inte de med massa pengar och makt. Tal hölls av representanter från ockupantcnen.se, gäster från Libertäre Socialister i danmark och Virvelvinden…

Hej jag kommer från Virvelvinden och tänkte säga några ord om bostadskrisen

De senaste åren har antalet bostadsrätter har ökat på bekostnad av antalet hyresrätter.

Vi kan se det här fenomenet i Lunds centrum.

vi kan se det här fenomenet på Norra Fäladen.

Och vi kan se det här fenomenet på Klostergården.

Vi kan se det här fenomenet över nästan hela Lund.

Samtidigt har inflyttning ökat till Lund.

Men antalet hyresrätter har inte ökat.

Däremot har hyrespriserna ökat.

Och samtidigt har priserna på bostadsrätterna ökat rekordartat de senaste 5 åren.

Det har aldrig tidigare varit svårt att få tag i en lägenhet i Lund som det varit nu de senaste 5 åren.

För oss som har för oss som är studenter, för oss som arbetslösa, för oss som är sjukskrivna eller för som har vanliga jobb är det här en bostadskris.

Det är våran bostadskö som blir längre och längre för varje omvandling och för varje utförsäljning.
Det är vi som får allt svårare att hitta bostäder.

Det är vi som får betala de stigande hyrespriserna.

Och det är vi som tvingas att försöka ta fantasilån hos bankerna för att överhuvudtaget ha någonstans att bo.

Men det har inte varit bostadskris för politikerna eller för mäklarna.

Tvärtom för mäklarna och politikerna har det aldrig tidigare funnits lika många lägenheter till salu. Lund har aldrig tidigare varit en så attraktiv marknad för mäklarna och politikerna.

Och det har aldrig funnits lika många mäklarfirmor i Lund som det finns idag. Vi kan se det uppe Östramårtensgatan.

Där det inte finns mindre än fem mäklarfirmor idag.

Vi kan se det här längre ner vid korsningen på stora södergatan. Där det låg för några månader sedan ett thaiställe och idag ligger där ännu en ny mäklarbyrå.

Politikerna och företagen gör allt det här av en enda anledning.

De vill göra Lund till exklusive lekplats för dem få människor som har pengar nog att vara med.

Politikerna och företagen gör det här för att de vill sälja Lund till högst bjudande.

Våran bostadssituation skiter de. Vår liv skiter de i. Så länge de kan trygga kapitalets tillväxt.

Det är därför på tiden att vi samlas och gör någonting åt den här situationen. Att vi går ihop och ställer krav och sätter handlig bakom våra ord.

Det är på tiden att vi skickar en signal till politikerna och företagen.

Att våran bostadskö har nått sitt slut.

Vi tänker inte vänta längre.

Det är på tiden att vi skickar en signal till politikerna och företagen:
Att Lund är inte deras att sälja!

Att det finns bara en lösning på det här problemet och den heter:

Bostad åt alla!

Tack.

Alla vet det. Varje år är det samma visa. Bostadsbristen exploderar varje september och i år har det slagit rekord igen (SDS 2/8/11). Det byggs för lite och det som byggs är för dyrt. Fantasin om att dyra bostäder skulle skapa flyttkedjor som öppnade upp billiga lägenheter är för länge sedan krossad av erfarenheten i Lund. Det är bara de redan rika som flyttar in från andra städer och knuffar undan oss andra. Våra områden gentrifieras, hyrorna höjs och krisen blir värre. Ockupationsrörelsens erfarenheter av hur tomma hus hålls tomma för spekulationsyften är i färskt minne för oss fortfarande. Kommunen har uppenbarligen ingen vilja att lösa situationen utan försöker bygga ett Lunds lilla torg på botulfsplatsen, stöttar lokala byggherrar som Arne Paulsen i områden som Klostergården där de boende protesterat mot dyra bostadsrätter och en onödig arena. De vägrar vare sig bygga billiga hyresrätter eller låta människor bruka tomma byggnader. Nog är nog. Vi är inte förvånade. I slutändan kommer vår långa kamp genom ockupationer, demonstrationer och blockader vinna. Bostad åt alla!

Arrangörer: Första Linjen, Virvelvinden och Ockupantscenen.se

Affischer finns här: https://virvelvindenlund.files.wordpress.com/2011/08/4printb1.pdf och här https://virvelvindenlund.files.wordpress.com/2011/08/4printa1.pdf

Efter förra årets studiebesök hos Hamburgs utomparlamentariska vänster under festivalen Schanzenfest, genomförd med våra kamrater i Allt åt alla-Malmö, skrev vi en liten reseberättelse. Den kom lite anonymt upp som ett dokument i vårt filarkiv, men vi tänkte att vi kunde bjuda på ett litet tips från arkivet såhär ett år senare, och dessutom slänga upp några foton från den livliga tillställningen. Nu i helgen är det återigen Schanzenfest, men vi bestämde oss för att inte organisera en resa i år. Istället finns det planer för att hälsa på och hjälpa våra kamrater i Avanti med deras kamp för rättvisa städer vid andra tillfällen. Förhoppningsvis får vi tillfälle att återkomma till det…

 

Hamburgrapport 2010-09-25

I såväl Lund som Skåne har vi under de senaste åren funnit anledning att arbeta kring staden som mötesplats, bostadsplats, arbetsplats mm. Gatubilden och våra möjligheter att röra sig i staden har förändrats. Syftet med platser i staden och stadens invånare har också förändrats och förändrat våra möjligheter att leva våra liv i den.

Vi kallar denna förändring gentrifieringsprocess och genom den har kvarter och stadsdelar i såväl Malmö som Lund rensats upp. Det är en process där staden omvandlas så att låg-och medelinkomsttagare får mindre plats till förmån för de rika.

Billiga pizzerior och ölhak har bytts ut mot glassbarer och lyxostdiskar. I Malmö har hela stadsdelar byggts med speciellt syfte att föra människor med pengar till event•områden som Hyllievång eller Västra Hamnen där det ”grönt hållbara” möter ”havet och kontinenten” tillsammans med Högskolan och en allt mer växande medie-och IT•industri. Hyrorna höjs, och kommers är numera centrum för all form av liv. I Lund planeras ett liknande bygge, Brunshög. Infrastruktur i form av citytunnel eller spårvagnsförbindelser, tillrättalagda promenadstråk med mera ska öka konsumtionen, höja marknadsvärdet på mark och byggnader och öka profiten.

Vi är naturligtvis medvetna om att detta missgynnar oss som inte har fickorna fulla med pengar. Vi är också medvetna om att detta inte är någon isolerad företeelse. Samma utveckling kan vi se i så gott som samtliga större städer i västvärlden.

Under våren och sommaren har Virvelvinden inlett ett utbyte med den socialistiska organisationen Avanti som har lokalgrupper i flera Tyska städer, däribland Hamburg och Berlin. Syftet med utbytet har till stor del varit att lära oss av dem, dela med oss av våra erfarenheter och få inspiration till fortsatt arbete mot gentrifiering. Det är också vår erfarenhet att genom att göra saker tillsammans kan vi bygga en gemenskap som kommer att vara nyttig i framtida konflikter. Virvelvinden Lund och Förbundet Allt åt alla Malmö arrangerade därför tillsammans en studieresa till Hamburg 2-5/9. Vi besökte bland annat ockuperade hus, sociala center och framförallt – stadsdelsfestivalen Schanzenfest. I Hamburg hade vi stämt träff med Avanti, som ordnade logi åt oss och bjöd på en lärorik stadsvandring i Schanzenområdet. Där fick vi se resultatet av decennier av gentriferingsmotstånd och social kamp. Virvelvinden och FAÅA höll även i en diskussionsträff där vi pratade om sociala kamper i Malmö och Lund. Detta är rapporten som följer på vår resa.

Vi åkte med färja från Danmark över till Tyskland. När vi till slut hittat fram till baren där vi skulle träffas möttes vi av ett 20 tal medlemmar i Avanti. Baren låg precis bredvid Centro Sociale som var en viktig mötesplats för Avanti och andra vänstergrupper i området.

 


Följande dag samlades vi i ett flott bostadshus där några kamrater från Avanti bodde. Huset hade på början av 90-talet varit ockuperat och myndigheterna tvingades ge huset till ockupanterna. Nu bodde det ett 20-tal personer där. Där blev vi bjudna på en fantastisk frukost och åt oss mätta inför den händelserika dag som låg framför oss. Efter frukosten arrangerade Avanti en stadsvandring åt oss. Först stannade vi vid en gata där Avanti berättade att staten ville få bort alla husvagnar som stod parkerade där. Det var åtta år sedan nu. Efter flera dagar av hårda gatustrider tvingades Tysklands inrikesminister att förhandla med de inblandade. På en lokal pub fördes diskussionerna och ministern fick till slut delvis ge efter. Efter det visade de oss flera husprojekt (husockupationer som legaliserats). Stadsvandringen var på runt sex timmar och var fylld med historier om olika konflikter i staden, historier om vunna kamper och förlorade. Ett intressant exempel är kvarteret HaffenStrasse som vi fick höra mycket om. Bostadsområdet och deras stadsdelsgemenskap är ett resultat av decennier av kamp. Det är ett omtalat kvarter med ockuperade hus som blivit en stark symbol för motståndet mot gentrifieringen i staden. Vi fick träffa en som bodde i ett av husen när han var yngre och fick höra historier om nattliga polisräder och hur de levde.

Några saker vi tar med oss från stadsvandringen är att deras historia av kamp gav konkreta resultat . Att se hur hård kampen om t.ex. Haffenstrasse varit, och hur det lett till olika husprojekt och mötesplatser, var mycket givande. Vi fick en bild av vad gentrifiering som pågått länge leder till, och hur motstånd kan se ut. Det finns helt klart många liknande tankegångar i Tyskland och i vår rörelse, t.ex. vikten av att kämpa om rätten till staden. Under stadsvandringen och diskussioner med de vi träffade kom vi också fram till att den tyska rörelsen har många fler lokaler, fasta punkter där man kan träffas, vilket var inspirerande. Det finns helt klart en tydlig koppling mellan fysiska platser och motståndskultur. Hur vi kan ta mer lärdomar av detta är något vi kommer att funderar vidare kring. En glädjande upptäckt var att sehur staden verkade ha en levande urban kultur med mycket street art. Överallt fanns det mäktiga husmålningar och tankar nerskrivna.

Efter stadsvandringen delade vi upp oss och bestämde att vi skulle ses vid Centre Sociale kl 17.30. Vid 18.00 började vårt föredrag om gentrifiering och sociala kamper i Malmö och Lund med mestadels fokus på vad FAÅA och Virvelvinden sysslar med. Det kom ett 20-tal och lyssnande och vi försökte jämföra olika processer i Hamburg och t.ex Malmö, och fann många olikheter och likheter, vilket vi kommer reflektera kring i slutet av rapporten.  Bilder från ockupationen av Romano Trajo skickades runt. Nöjda efter utbytet på diskussionsträffen gick vi senare på kvällen till en lokal nere vid Haffenstrasse som den kvällen hade Antifa Café.

På lördagsmorgonen var det dags för festival. Vi hade bestämt att vi skulle träffas vid en korsning kl 10.30, där ”Rätten till staden”-nätverket hade utlyst som utgångspunkt för en parad som skulle gå igenom festivalsområdet. Den bestod av glada färger, plakat och en gående orkester. Under paraden märkte vi även hus som stod tomma i spekulationssyfte med affischer. Något vi känner igen i såväl Malmö som i Lund.  Genom att titta på bostadsbristens Hamburg kunde vi se flera likheter mellan våra städer där ockerhyror pressas upp genom att lokaler tillåts stå tomma. Det var första året som paraden arrangerades.

Efteråt delade vi upp oss och undersökte vad festivalen hade att bjuda på. De senaste åren har det nästan ritualmässigt startats kravaller på samma plats vid samma tid, så även i år. En bank fick sina rutor sönderslagna, en klädesbutik plundrades och den tyska polisens vattenkanonerna plöjde sig fram. Polisen lyckades framgångsrikt att trycka bort folkmassorna från festivalsområdet och med utspridda polisgrupper över hela stadsdelen lyckades de hålla festivaldeltagare frånskilda. Senare samlades vi på baren vid Centro Sociale för att checka av att alla mådde bra, vilket alla gjorde. Några stack senare till en technoklubb, några gick hem och sov och en grupp stannade kvar på baren och diskuterade dagen med kamrater från Avanti.

Dagen efter åt vi gemensam frukost hela resegruppen och några från Avanti. Där diskuterade vi hur dagarna varit och viktiga lärdomar av utbytet. Sedan tog vi avsked, tog en gruppbild och begav oss hemåt – trötta, nöjda och fyllda med tankar och idéer som fötts från resan.

Det första och mest påtagliga som mötte oss i termer av lärdomar att ta med sig var tyskarnas väl utvecklade infrastruktur för att organisera gentrifieringsmotstånd och sociala kamper i staden. Allra mest påtagligt kan den Hamburgska rörelsens många lokaler och samlingsplatser framföras som föreföll vara en av anledningarna till att de lyckas vara en aktiv del i det politiska livet i Hamburg. Politikerna har inte fritt spelrum utan måste ta hänsyn till de autonoma grupperna. Samtidigt kunde vi tycka att deras kamp verkade förhållandevis begränsad till områdena kring Schansenviertel och St. Pauli och vi diskuterade flera gånger under helgen om hur deras kamper och vinster ibland kunde användas ”emot” dem. Tillexempel kunde det sociala centret Rote Flora, ockuperat och kämpat för, förefalla inlemmat i Hamburg Stads försök att marknadsföra området som spännande, kulturellt och exotiskt vilket öppnar upp för fortsatt gentrifiering. Detta är något som vi kommer att fortsätta diskutera och reflektera kring.

Relationen mellan kamp och konkreta resultat var dock ett av de mest inspirerande inslagen i resan och områdena Schansenviertel och St. Pauli är verkligen produkten av vunna kamper. Vi upplevde områdena som levande, med en levande street art kultur, sociala platser och uppfinnelserikedom vad gäller motståndspraktiker. Sambandet mellan lördagsparadens öppenhet som lördagskravallernas karnevalsstämning var imponerande. Lördagsaktiviteterna var precis i sitt politiska budskap – hyrorna är för höga och vi kommer inte att vara era ”kreativa” ledhundar.

Allt som allt så var vi alla mycket nöjda med helgen. Mottagandet från Avantis sida var fullständigt strålande. Vi är alla överens om att utbytet och alliansbygget med Avanti har varit givande och är något som vi borde utveckla.

Virvelvinden Lund & Förbundet Allt åt Alla Malmö

Bio på India Däck: ”Bus riders union”
Dokumentär, 2000, USA. Engelskt tal, spanska undertexter.
India Däck bokkafé, kl 19.00, 12:e augusti 2011
Inomhus vid dåligt väder.

Med anledning av den kommande höjningen av busspriser till 19 kronor den femtonde augusti visar Virvelvinden film på India Däck Bokkafé i Lund.

Los Angeles är en av de mest segregerade städerna i världen. Men det är inte bara olika etniska grupper som har sina egna områden, överklassen gömmer sig i lyxiga villaområden och gated communities och åker motorväg direkt in till de fästningsliknande bankkvarteren down town. På många plan besegrades arbetarklassen grundligt redan under de tidiga delarna av 1900-talet och har varit uppsplittrad och tillbakatryckt sedan dess med klasskamps som ofta har präglats av en uppdämd desperation.

Men just i kampen för det som alla stadens arbetare och fattiga hade gemensamt, beroendet av ett sönderfallande kollektivtrafiksystem, växte en ny solidaritet inom arbetarklassen fram, som organiskt korsade etniska gränser. Även om klasskampen i en fullständigt segregerad amerikansk metropol helt utan fungerande arbetarrörelse är kvalitativt annorlunda än vårt läge i Lund kan vi lära oss mycket av såväl deras strategiska tänkande som de praktiska taktiker Los Angeles Bus Riders Union använder…

Ni kanske läste om hur en hyresvärd på Norra Fäladen försöker blåsa sina hyresgäster genom en bostadsrättsombildning mot deras vilja. Vi tyckte det var för jävligt och att de boende kunde behöva lite uppmuntrar, och passade på att komma med några  blygsamma råd. Därför delade vi ut detta flygbladet till dem nu i veckan.

 

Hej boende på Klosterängsvägen!

Vi läste i tidningen om er situation. Anledningen att vi nu delar ut detta flygblad till er är att vi ser detta som en del av en oroväckande trend. Lund har på kort tid förvandlats till en stad som allt mer präglas av fastighetsspekulation och kortsiktiga intressen: i stan står uppfräschade lokaler tomma i väntan på att ”rätt” företag ska etablera sig, lägenheter som tidigare har varit billiga hyresrätter blir bostadsrätter, och det enda som byggs är villor och köpelägenheter som kostar miljoner. Samtidigt som kommunen försöker hålla igång denna spekulationsbubbla genom skrytbyggen så skär de ner för 100-tals miljoner så att det drabbar dagis, fritidsgårdar, skolor, bibliotek, gym, simhallar, idrottsföreningar och säljer ut verksamheter för att på kort sikt få in pengar. De tror att det är det enda sättet att utveckla Lund, men vi håller inte med. Om vi vill ha kvar ett Lund som inte bara består av gallerior och lyxiga bostadsrätter, och där lundaborna inte bara är rikt folk eller vanligt folk ägda av banken, så måste vi sätta stopp för detta.

Vi är inga experter på bostadsrättsomvandlingar, men vi har varit inblandade i många andra sociala kamper på olika sätt genom åren, inte minst här på Norra Fäladen, och hoppas att det vi har att säga er kan vara till nytta:


Snacka ihop er och bestäm tillsammans vad ni ska göra. Låt inte er hyresvärd bråka med er en och en, då kommer ni sakta att bli utmotade ur era lägenheter allt eftersom bostadsrätterna säljs. Om ni inte snackar ihop er nu kommer ni hyresgäster till sist att vara i minoritet och de nya ägarna får då möjligheten att ta kontroll över stämningen på gården. Ni har fortfarande besittningsrätt, men den rätten är bara värd någonting i praktiken om ni försvarar den tillsammans.


Kontakta personer som kan lagen bättre än ni och begär att de ska hjälpa er på riktigt och inte bara skriva på något meningslöst upprop eller dylikt. Hyresgästföreningen borde kunna hjälpa er, men sätt press på dem ifall de inte tar ert fall på allvar. Er hyresvärd är involverad i en massa skumma affärer, vilket ni säkert kan ta reda på mer om själva, och han använder bostadsrättsomvandlingen på ett sätt som de inte är tänkta att fungera. Ni kan förhala, fördröja, sätta press på och kanske till och med stoppa den eller tvinga er värd till eftergifter om ni kämpar.


Låt er inte skrämmas. När det gäller sådana här saker är de inblandade ibland beredda att ta till osympatiska metoder för att driva igenom sin vilja. Oseriösa hyresvärdar försöker ofta bluffa med olika slags hot om vräkningar eller hyreshöjningar. Så länge ni håller ihop så klarar ni av mer än ni tror. Stå enade och ta hjälp av hyresgästföreningens jurister, och försöker han sig på metoder som ligger utanför det lagliga så tveka inte att sätta dit honom eller gå med det till tidningen. Motstånd lönar sig i nio fall av tio, så ge inte upp och tänk på att tomma tunnor skramlar mest.

Vi vet att ni är i en svår sits, och den största anledningen ni har att kämpa är era egna intressen. Men vi hoppas att ni känner er lite mindre ensamma, som en del i en större kamp om rätten att få bo och vistas i Lund.

Med hjärtliga hälsningar,

Virvelvinden

Virvelvinden är en partipolitisk obunden socialistisk organisation som funnits i Lund sedan 2003. Vi jobbar med en rad olika projekt, och har regelbundet delat ut ett informationsblad som heter Virvelvinden på bland annat Norra Fäladen och Klostergården. Ni kan nå oss på info@virvlevinden.net.

Er hyresvärd, tillsammans med sin fru och advokat gör stora pengar på denna omvandlingen, och det är inte första gången någon av dessa är i blåsväder. Advokat Fredrik Schlasberg, som är en tredjedel av bostadsrättföreningen, ger många intressanta artiklar på internet om man vill titta vidare. Vill man ha en överblick över hur företagen går, och det är inte direkt dåligt, så kan man göra en sökning på namnen på www.allabolag.se.

Bo Göran Green, född 1955 och skriven i Landskrona, har följande företagsengagemang:

GREENS ELKONSULT I LANDSKRONA (550813-XXXX-00001), Innehavare
GC gruppen AB (556558-1724), Styrelseledamot, VD, Ordförande
Göran Green Elinvest AB (556591-7589), Styrelseledamot
G. Green Fastighetsförvaltning i Lund AB (556623-4422), Styrelseledamot, Ordförande
Semil Fastigheter AB (556693-9491), Styrelseledamot, VD, Ordförande
Göran Greens Fastighetsförvaltning AB (556747-4241), Styrelseledamot, VD
Kronetorp Park Holding AB (556780-1419), Styrelsesuppleant
Landskrona BoIS Support AB (556787-5736), Styrelseledamot
Nep Aktiebolag (556804-3896), Styrelseledamot, Ordförande
IndustriArenan Ekonomisk förening (769618-4857), Styrelseledamot
Bostadsrättsföreningen Klosterängsvägen 7 i Lund (769619-8576), Styrelseledamot

Vi bestämde oss för att det kanske skulle kunna vara användbart för alla ni som hjälpte till med IRR-kampanjen förra sommaren att ta en titt på vår utvärdering. Maila gärna kommentarer och feedback.

Virvelvinden antog under våren 2010 ett internt strategidokument som fokuserade på bland annat långsiktigt och inkluderande basarbete. Det första större projekt som gruppen tog på sig efter de omfattande strategidiskussionerna var att trycka ett klistermärke med texten ”Ingen rasistisk reklam” och tillhörande förklarande folder och med hjälp av ett stort antal sympatisörer och aktivister från andra organisationer dela ut detta till 30 000 hushåll i Lund. Eftersom beslutet att arbeta med detta projekt är så intimt förknippat med det ”strategiska paradigm” som Virvelvinden antagit är det viktigt att utvärdera kampanjen, för att på så sätt se om paradigmet måste omarbetas, utvecklas eller kan användas på ett annat sätt. Detta dokument är baserat på diskussioner som fördes innan, under och efter kampanjen, inte minst anteckningar från Virvelvindens interna och öppna utvärderingsträffar på valdagen.

De primära mål som sattes upp för kampanjen var:

  • Uppmana så många som möjligt att göra en antirasistisk handling (sätta upp klistermärket, diskutera det med grannar eller ge det vidare till bekanta) för att på så sätt skapa en antirasistisk gemenskap i de områden där de bor och
  • Sätta social press på potentiella SD-röstare genom att visa att de fanns människor som är beredda att säga ifrån i deras bostadsområde.

Andra mål inkluderade att:

  • Föra fram budskapet att de problem SD talar om (kriminalitet, nedskärningar, osv) i viss mån är verkliga, men att deras rasistiska förslag inte är några realistiska lösningar.
  • Försöka jobba antirasistiskt tillsammans med folk lokalt, för att på så sätt skapa nya gemensamma erfarenheter av att organisera sig tillsammans.
  • Bevisa för oss själva och rörelsen att det var möjligt med en så stor kampanj i Lund och samtidigt lära oss hur man praktiskt organiserar ett så stort projekt.
  • Ta ett helhetsperspektiv på Lund, istället för att jobba med ett område eller en specifik konflikt utgå från hela staden genom att spä på tanken om Lund som en antirasistisk stad.

 

 

Förberedande, utdelningar och uppsättande av klistermärken

 

I princip alla de drygt 30 000 flygbladen delades ut och så gott som alla de områden vi bestämt oss för att besöka blev avklarade. Ett problem som visade sig var att det tog betydligt längre tid att fästa klistermärkena på foldrarna. Ett annat problem var att vi inte hade portkodar eller nyckelbrickor till alla ställen, något som ledde till att områden blev utan flygblad när vi inte kunde förlita oss på lokal hjälp med att sprida flygbladen.

Ytterligare ett problem var att praktiskt dela upp staden så att så lite tid som möjligt gick åt till, i början ofta tämligen förvirrad, samordning inför och under utdelningar. Detta löstes genom att dela upp hela Lund i kartor med ca 100-200 hushåll på varje, och sedan förvara kartorna över de områden där det skulle delas ut i en pärm och kartorna över de områden där det hade delats ut i en annan. Även fler utdelningsdagar, med bättre förarbete, information ute i god tid och strukturer på plats hade kunnat leda till att fler hade deltagit i utdelningarna. En värdefull läxa är att ett väl genomtänkt och genomfört förarbete baserat på praktiska erfarenheter och lokalkännedom betalar tillbaka sig mångdubbelt när det gäller flygbladsutdelningar som inkluderar många människor och stora områden. De tidiga problemen kan ha bidragit till att det under de sista veckorna huvudsakligen var medlemmar i Virvelvinden som delade ut flygblad och att det blev väldigt mycket jobb på väldigt kort tid för dessa.

Själva uppsättandet av klistermärken ligger, enligt egna iakttagelser runt omkring i Lund, på minst 10%, med vissa områden där en klar majoritet har satt upp klistermärkena. Vi kan inte vara annat än nöjda med detta, och vi hoppas att de som ser klistermärken i sin trappuppgång och själva satt upp dom känner att de är en del av en större antirasistisk gemenskap i Lund.

Att så pass många som 10% sätter upp klistermärket visar även på att minst så många, men antagligen minst dubbelt så många, faktiskt läser flygblad som de får, vilket i sig är en intressant uppgift. Att folk faktiskt tittade på flygbladet och ville veta mer bekräftas av besöksstatistiken från kampanjens blogg. Bloggens träffar varierade mellan bara några få per dag till hundratals efter en större utdelning. Det är möjligt att ett mer gediget mediaarbete kunde ha ökat antal uppsatta klistermärken, den artikel som vi fick i Sydsvenskan var bra på många sätt och ledde kanske till att folk som fick klistermärken redan hade en positiv bild av oss. Hade detta gjorts redan i lanseringsfasen av kampanjen hade det kunnat hjälpa kampanjen under längre tid.

Vi fick även väldigt mycket positiv respons och hjälp. Lokala sympatisörer hjälpte oss vid många tillfällen och människor hörde av sig om att få fler klistermärken. Det påtalades vid utvärderingen att vi kunde tagit nytta av lokala sympatisörer bättre och arbetat mer med att få dem att känna sig inkluderade och följa upp deras intresse, och att vi borde ha lagt ner mer tid på att anordna olika projekt på t.ex. torg eller i parker såsom vi gjorde på Norra Fäladen och Klostergården. Att skapa material som går att sprida på andra sätt lokalt, t.ex. affischer att sätta upp i lokala tobaksaffärer, frisörsalonger eller pizzerior är något vi har haft bra erfarenhet av sedan tidigare t.ex. inför 30/11 2008 eller Malmö hjärta mångfald inför sina demonstrationer, då budskapet blir trovärdigare om någon med lokal förankring står bakom det. Att flygbladen var i färg och genomarbetade grafiskt var många positiva till, och vi tror det kan ha hjälpt kampanjen avsevärt.

Andra mål

 

Många av oss är nöjda med själva innehållet i foldern, och en stor del av feedbacken har varit positiv. En kommentar vi har fått flera gånger är att vi använder svordomar, något som inte var ett avsiktligt stildrag, men som vi kan tänka på att ta det lugnt med i framtida trycksaker. Ytterligare en synpunkt var att fler grupper borde varit inblandade i själva förarbetet, för att förankra det mer bland fler människor. Eftersom det fanns en tydlig politisk agenda med själva budskapet i serierna (se ovan om att ta i SD:s problemformuleringar) kunde det möjligtvis lett till utdragna politiska diskussioner i en fas då förarbetet med kampanjen var i behov av att gå framåt mycket snabbt för att hålla sig till tidsplanen, och utdragna diskussioner redan fördes på Virvelvindens medlemsmöten.

Även Virvelvindens roll som undertecknare, tillsammans med Lundabor mot rasism, diskuterades. För detta tillvägagångssätt talade att koppla kampanjen till ett projekt med kontinuitet och som lätt går att ta reda på mer om och kontakta även efter kampanjen (något som är svårt med Lundabor mot rasism som har en väldigt lös struktur och sporadisk aktivitetsnivå, och inte har formella medlemsmöten). Mot detta talade att de kanske har verkat passiviserande och fått dem som inte var medlemmar i Virvelvinden att känna sig mindre delaktiga. I detta sammanhang bör det nämnas att flera viktiga autonoma grupper hjälpte till i mycket stor utsträckning. SUF-Lund och Första Linjen, men även Allt åt alla Malmö, India Däck, Mangla, AFA-Ungdom, Vänsterpartiet i Landskrona stödde kampanjen praktiskt och aktivister från en rad olika grupper stödde arbetet som individer.

Att bloggen som dokumenterade arbetet skulle ha varit lättare att använda var en punkt som togs upp och som de flesta var ense om. Ofta hamnar kontrollen över sådana strukturer hos en handfull människor vilket leder till att det blir ett stort mentalt steg för folk att skicka in rapporter. Det diskuterades om det går att använda en teknologi som mer liknar ett forum med många användare men som modereras vid liknande projekt i framtiden. Förslag som nämndes var en mikroblogg eller Twitter kopplat till Facebook och vår hemsida.

Den ”deltagande undersökning” om rasism i vardagen och möjliga motstrategier som Lundabor mot rasism och SUF genomförde på sin grillfest på Klostergården visar på hur vi kan skapa en dialog om våra projekt. Det öppnar upp för ett samtal som båda parter kan vinna på: det sker informationsutbyte som kan sprida strategier, folk får möjlighet att avreagera sig, det skapas en gemenskap bara genom att tala om detta, människor som gillar oss får ansikten på oss. Givetvis kan vi även använda feedback för att förbättra vårt material, men framförallt är samtalet viktigt.

Sammanfattning

Det huvudsakliga målet, att sprida klistermärkena så mycket som möjligt i Lund och få så många som möjligt att sätta upp dom, uppnåddes delvis. Mycket hårt arbete låg bakom kampanjen, men saker som kunde varit bättre inkluderar: bättre intern informationsspridning i rörelsen, fler öppna aktiviteter på gator och torg, bättre mediaarbete, tydligare organisering och ledarskap kring utdelningar och fler organiserade utdelningar, ett mer inkluderande arbetssätt i relation till andra autonoma grupper och en tydligare strategi för att få lokala sympatisörer att känna sig intresserade och inkluderade. Många av dessa saker diskuterades innan och under kampanjen, men de bör tydligare diskuteras i liknande framtida projekt.

Med tanke på hur många klistermärken som satts upp och hur mänga bloggträffar vi har haft i samband med utdelningar kan vi anta att många har läst flygbladet. Vi kan alltså utgå från att den bild av SD som media använder (rebelliska outsiders) har satts bredvid den bild vi kommunicerade i vår folder (att partiet består av politiker som alla andra mainstream partier, men inte bara mer rasistiska utan också mer tafatta och verklighetsfrånvända sådana).

Eftersom så pass många människor deltog i kampanjen (och en rad andra aktiviteter mot SD under sommaren i bland annat Malmö, Landskrona och Lund) hoppas vi även att nya erfarenheter har skapats av antirasistisk kamp. Som diskuterats måste vi arbeta ännu mer med att inkludera fler människor i våra aktiviteter, detta rör både folk organiserade i andra grupper och oorganiserade sympatisörer.

Själva kampanjen genomfördes ungefär som planerat. En hel del arbete fanns kvar att göra de sista veckorna, och många av de människor som hjälpt till tidigare gjorde mindre då, vilket ledde till ett väldigt högt arbetstempo, vilket kanske i viss utsträckning uppfattades som demoraliserade för medlemmar i Virvelvinden. Trots det lyckades vi dela så gott som alla 30 000 klistermärkena. Förhoppningsvis bidrar detta till en stolthet över att vara en del av en levande antirasistisk rörelse, Lunds autonoma vänster och Virvelvinden, och kanske leder detta till fler ambitiösa utåtriktade autonoma projekt som försöker att nå och tala om Lund som helhet.

Virvelvinden Lund